Your Custom Text Here
The King of Denmark IX, in the stairwell between Ekot and Radio Sweden . Photo by Karsten Thurfjell.
In Swedish:
Sista året har Erik Jeor arbetat med en serie verk i dialog med Morton Feldmans slagverkssolo Kungen av Danmark. Feldman skrev stycket i augusti 1964 i Coney Island. Livet på stranden inspirerade honom till att skriva för en ensam slagverkare. Feldman ritar ett grafiskt partitur för fingrar, händer och armar. Notationen är öppen och förhindrar upprepning. De mjuka ljuden har en helt annan form än andra slagverkssolon.
Musikverket handlar om Christian X som under den nazistiska ockupationen av Danmark bar den gula davidsstjärnan. Identifikationen med den andre ger verket ett djup och allvar som berör. Feldman kallar det tyst motstånd, med en referens till militärmusikens potens.
Feldman ljuder oupphörligen i ateljén. Rytmen i färgpåläggningen påverkas av hur ackorden anländer invävda i tystnaden. Rytmerna är oregelbundna och överlappande, passerar oberoende av alla hierarker. Fokus växlar, något fult framträder, ett kollage av skräp manar till ett språng, de kontinuerliga estetiska omdömenas egen estetik.
Målningarna har sitt unika partitur, varje verk uttrycker det som inte kan upprepas. Vad händer sedan? Medger döden rörelser? Är döden tyst?
2012, Sveriges Radio, Radio huset
VHS dream, installed at Nya Karolinska, Stockholm, 2009 / 2016
In Swedish:
Från den prosaiska gatans rum till galleriets, och där inne, målningens rum: stora akvareller öppnar vindlande och nebulösa världar i rörelse; andra världar. Erik Jeors utställning Quark på Galleri Knäpper är en upptäcktsresa i det subliminala; den tillhör alltså inte den konst som i Georg Brandes anda (eller Anna Odells) har som mål att ”ställa problem under debatt.” Den utkristalliserar sig inte i instrumentella begrepp. Måleriet är informellt som hos Wols eller Matta.
I Erik Jeors värld är ingenting fixerat och stelnat, allt rör sig mellan form och formlöst, tillblivelse och upplösning: landskap, kroppar, ögon, huvuden, submarin vegetation, oändlighet.
Han och betraktaren överlämnar sig åt ständiga metamorfoser. Mellan vad? Kanske mellan skräck och lycka, himmel och helvete. Att våga dröja i det tillståndet…
Erik Jeor gör synligt något som liknar de förnimmelser och världar som Michaux beskrev i en text om meskalinet; eller Swedenborg om andevärldens topografi: ”en dal emellan berg och klippor, här och där insmugen mellan dem och upphöjd.” Sådana rum finns insmugna alldeles intill den prosaiska gatan.
Peter Cornell, Expressen
2016 Nya Karolinska, Stockholm